SurfNTurf -

Trötta sköldpaddshjältar

Skrivet den 2012-01-30 @ 19:32:09

Efter en heldag på surfingbrädan var vi hungriga, vi tillagade lite fisk i folie med machete och glöd som enda verktyg.

Smarrigt blev det! och när vi är klara med allt skärande hittar vi en liten kniv....

Kvällens sovplatser i vindskyddet

Sköldpaddsmamman som ploppar nästan 100 ägg. De kan lägga ägg från det att de är ca 20 år, va 8:e månad. Det blir många bebisar, tyvärr överlever inte ens 1%...

För att skydda äggen från tjuvar vandrar ca 5-10 volontärer varje kväll längs med den 18 km långa stranden för att samla in ägg och gräva ner dem i reservatet istället.

Imorse när vi vaknade tog vi oss snabbt till Las Peñitas för att sedan ta bussen tillbaka till León. Fixade biljetter tills imorn, då vi drar vidare till Guatemala. Sedan efter lite strosande i denna studentstad tog vi oss till vulkanen Cerro Negro för lite Sandboarding.

Vi hikade upp för den 700 meter höga vulkanen. Det är den yngsta och mest aktiva i hela Nicaragua. Helt svart och konformad. ca 45 graders vinkel hela vägen. Vi släpade med oss var sin bräda uppför, det var riktigt blåsigt på toppen och man undrade hur många som ströl med på vägen upp, ett visst svinn får man ju alltid räkna med men... Vi kikade ner i kratern som pyste ut rök då och då, men inga kroppar kunde observeras.

Väl på toppen var det dags för den riktiga utmaninen, att ta sig ner levande... I en gammal orange sparkdräkt som luktade snor och tårar bar det av på hemmabyggda "sandboards"

Det var en häftig upplevelse som vi är glada att vi hann med innan de antagligen förbjuder det på grund av skaderisken... På toppen hade det ett plåtskåp av Nicaraguiansk arkitektur och ingenjörskonst med någon seismometer i som fungerade ibland så det var hyfsat riskfritt att vandra upp sas det. Ett steg i rätt riktning!

Avslutar med en bild på en av de färgglada kycklingarna som bor här på hostelet för trevnadens skull.

Sköldpaddshjältarna

Skrivet den 2012-01-29 @ 22:29:02

I två dagar har vi varit med på ett sköldpaddsreservat. Vi har hjälpt till att "gräva" upp bebisarna från deras konstgjorda bo (Om inte reservatet tar hand om äggen så kommer tjuvar och tar dem för att sälja dem på marknaden) vi har befriat dem i månskenet och ikväll får vi förhoppningsvis se mamman lägga ägg och hjälpa till att ta med äggen tillbaka till reservatet.

http://www.youtube.com/watch?v=Bk8qrjFcXjE&feature=youtu.be Kolla in klippet vettja!

Chips och öl

Skrivet den 2012-01-28 @ 02:32:04

Blir bländad av solen just i denna stund jag försöker skriva. Jag och Marielle sitter och dricker öl(Marielle!?) och äter salta chipst medans solen sakta sänker sig i stillahavets horisont. Kan meddela att det kan vara den kallaste av kalla öl jag har druckigt, och kanske de godaste chips Marielle någonson har smakat medans den finaste solnegång uppenbarar sig som mänskligheten någonsin har skådat...
Vi har i alla fall en trevlig stund, även om man inte ska gotta sig i adjektiv.

Igår åkte vi från Majsön(med flyg, 1h istället för 6h i båt över öppet hav och 8h i buss) öster om Nicaraguas kust för att idag befinna oss på den västra stranden mot Stilla havet. Det är stora skillnader, här är det torrare och vulkaner som reser sig runt om kring, medans vågorna är starkare och större längs med den svarta stranden.

Våran plan var att stanna en dag på den stora Majsön innan vi skulle flyga till Managua, vi hade planerat middag med ö-bon Richard som har slagit sig ner i det han kallar paradiset. När vi kom till flygplatsen för att boka biljetter fick vi reda på att det var totalt fullbokat hela helgen, men att det kan finnas plats på näst kommande plan. Vi väntade med spänning och dåligt samvete över att vi kanske skulle komma och missa middagen. Vi ville inte vara kvar till söndag när vi har en pressad tidsplan, men när hungern kom krypandes började man nästa hoppas att vi skulle missa flyget... Vi kom med planet efter lite telefonsamtal från biljettanten. Vårat dåliga samvete fick oss att skicka bud med taxi till Richard, 20 cordobas till chafförtren och en postitlapp, hoppas innerligt att det kom fram!:)

Och angående alla frågor vi blir överrösta med av Ulrika Hellström vill jag meddela att dem kommer svaras på i lugn och ro vid hemkommsten.

Men för att stilla nyfikenheten; Nattdyket var riktigt häftigt och höjdpunkten av de 5 dyk vi gjorde.
Vi såg en sköldadda simma fram framför oss och en Caribbean reef octopus, när vi släckte våra lampor och ögonen vant sig såg vi pärlband av något fenomen som är unikt för karibien. Det kändes som att simma runt bland lysande stjärnor.

Jag har precis druckit upp min öl men Marielle har inte äns kommit till etiketten, däremot är chipsen slut...

Lite bilder från Lilla Majs

Nattdyk

Skrivet den 2012-01-25 @ 23:32:00

Solnedgången börjar ta form och det är snart dax för att göra oss klara för nattdyk. Tydligen ska det vara väldigt bra just här.
Det kommer bli vårt sista dyk här på Majs ön, imorgon drar vi till stora ön för att flyga till managua.

Marielle var inte så sugen på en till båtfärd...

Snart simhud mellan tårna.

Skrivet den 2012-01-24 @ 20:51:33

Hittade en fin snäcka igår. Ska smuggla ut den ur landet tänkte jag.

Har gjort vårt sista dyk och nu väntar bara "the exam" och sen är vi certifierade dykare. :)

Tyvärr är ju dyken lite för djupa för att ta ner kameran... Så vi har inga bilder på alla vackra rev och vattendjur.... :( Men kommer finnas i våra hjärnor ett bra tag! Så häftigt!

Idag ska jag harpunera min första lejonfisk!

Skrivet den 2012-01-24 @ 17:58:49

Nu har vi precis avlutat vårat 3e dyk, vi såg nurseshark och jättekrabbor och såklart mycket fisk.

Jag har fått i uppdrag att speara lejonfiskar, lejonfiskar hör inte hemma här och dem käkar alla anndra fiskar utan några naturliga fiender, där av har man rätt att jaga dem med harpun.

Om 30 ska vi dyka igen, laddar upp lite bilder så länge.

Våran divemaster, Stefano! (Skön Italiano som pratar finska....)

Plums

PADI - Put Another Dollar In?

Skrivet den 2012-01-22 @ 20:31:11

Ja nu har vi testat på första provdyket. Här gör man det inte i en pool utan börjar direkt i havet. Det var riktigt obehagligt att andas under vatten. Inte alls som att använda snorkel (som kan vara ganska härligt och avslappnande) utan massa bubblor i ansiktet och ett konstigt "Darth Vader" ljud. Vi har ett till dyk om en timme och jag hoppas att det känns bättre då. Nu var det ganska dålig sikt eftersom vi var inne vid strandkanten (2 m djupt) så jag hoppas att det känns bättre med sikt. Och vet ni vad, man kan inte prata under vattnet!! Det är sant. Jättejobbig känsla att vara stum kan jag tänka mig. Har alltid sagt att det är det jag skulle välja av stum döv och blind men nu vet jag inte....

Oscar är excited för nästa dyk och jag är lite mer åt det nervösa hållet. Man känner sig inte fri som i tyngdlös och härligt lätt. Utan tung så man sjunker till botten och "trapped" i en vattenbubbla. Jag blir så stressad och när man sen ska ta av sig masken, ja då kommer det in vatten i näsan och man känner genast paniken sprida sig. Men det blir väl bättre och bättre har jag hört. Alla säger att det är fantastiskt att simma i nästan en timme under vatten. Jag trodde det innan jag började men nu tvekar jag lite.

Det regnade när vi kom upp igen.

PS. De hittade förresten 1 million $ flytandes omkring i vattnet ca 1 timme från land (little corn) för några dagar sen. (Mycket handel mellan Colombia och Miami i krokarna) Så Oscar ska gå skattjakt de nästkommande dagarna och se om det råkar flyta in något mer under natten. Kanske lite kokain om han har tur. (Var inte oroliga, han är inte ensam om att leta och lovar att sälja allt om han hittar något.)

Piña Hunting in the Wild!

Skrivet den 2012-01-21 @ 21:02:01

Vi vaknar tidigt med solen nu förtiden, men kan väl inte skryta med att vi är uppe länge på kvällarna. När solen går ner finns det inte mycket att göra om man inte sitter i en bar eller har några natt aktiviteter bokade.
Idag skaka jag igång Marielle vid 7 tiden och vi gick norr ut på ön för att leta efter annanas. Vi hade hört från Richard att det skulle finnas. Jag lånade en machete från trädgårdsmästaren på starnden och vi begav oss iväg ut i djungeln... Efter 5 min hade Marielle halkat på den leriga stigen... hehe:) Vi fortsatte med blandade miner för att hitta dem eftertraktade vilda annanasen. Med Macheten i högsta hugg gick vi runt, började hitta några annanas plantor men utan frukt. Efter snåriga stigar som jag fick trampa upp på egen hand med mina flippflopp och med skrapsår och spindelnät i ansiktet hittade jag några frukter, dock var storleken i minsta laget och vi lät dem vara för framtiden. Vi hittade istället kokosnötter som vi högg upp och svalkade våra utmattade strupar med. Mycket gott och exotiskt.

Nu sitter vi och käkar lunch men ska snart bege oss till dykshoppen för att kolla igenom våra grejjer vi ska dyka med. Vi har precis påbörjat en Open water course för att prova på undervattenslivet här ute på ön.

Jag kommer bli så brun!… när det röda lagt sig

Skrivet den 2012-01-20 @ 19:11:24

Vi är på en väldigt lite ö långt ute i det karibiska havet. De här två öarna som ligger långt från något annat var några av de allra sista klassiska pirat tillhållen. Nu förtiden smugglas mest lite kokain norrut och det kanske tjuvfiskas en och annan för liten hummer, men annars ganska stillsam ö.

Dock idag hände något mycket mystiskt och ännu sanningsenligt ouppklarat litet mysterium. Våran kära lilla vattentäta Pentax kamera försvann. Det gick till så att jag och Marielle var och kolla lite efter något bra lunch alternativ, vi inte hade ätit på hela förmiddagen, vi skulle åka båt och såg det därför som en stor risk för att kasta pengarna i sjön. Hur som helst, vi gick in på en lite restaurang och ville kolla menyn, när vi satte oss ner fick vi det förklarat att menyn satt på väggen en bit bort. Vi reste oss och gick för att kolla in den, insåg ganska fort att det var för dyrt för lunch. Vi gick vidare, kollade in ett annat ställe och var till en affär. Efter som det är mycket vacker här och paradis-aktigt, är det lätt att känna det man ser förtjänar att förevigas, Marielle ber mig plocka fram kamera. Jag kommer då på att jag inte har den. Vi går tillbaka samma väg som vi kom och kollar in affären och sen den första restaurangen. Vi hittar den inte, paniken börjar infinna sig och det känns inte alls roligt att bli av med kameran vi hoppades på att kunna ta med ut och snorkla och ta fina bilder med. Hur som helst vet jag att jag senast hade kameran på den första restaurangen då jag kollade in en mindre lyckad bild på mig när jag lyckas göra någon ful grimage. Vi pratar med ägaren om saken men han säger ointresserad och nonchalant att han inte sett den, vi går samma väg tillbaka ytterligare en gång och kollar in affären och var vi har gått. Vi hittar den inte. Åter igen tillbaka där jag senast hade kameran, fortfarande ointresserad är ägaren men han säger att han frågat barnen som hela tiden springer runt om dem sätt den, det hade de tydligen inte.

När vi sedan frågar barnen ger dem väldigt splittrade och lite nervösa intryck och våra misstankar landar ganska snart på dem, när en kille först säger att han sätt den sedan inte alls sätt den, samtidigt som en annan kille frågar om den var vattentät… Eftersom vi inte vet anklagar vi inte något även om vi misstänker ungarna alternativt restaurangägaren. Vi går efter en lång stund av utredande hem för att sörja vår förlust. På kvällen tar vi oss tillbaka för att äta middag och möter några tanter vi frågat tidigare på dagen om dem sätt den, de frågar nu om vi delar ut något ”reward” om dem kommer fram, och vi säger 20$. Nu blev dem väldigt engagerade och skulle genast gå hem och förhöra sina ungar! Vi äter och tanterna kommer förbi oss lite senare men har tydligen inte fått reda på var den kan vara, men imorgon lovar dem att försöka igen. Nu när vi återigen går förbi restaurangen (säkert 8e gången sedan kameran försvann) vinkar han in oss och säger att en man hade hittat den. Han sa att den måste ha ramlat ner från bordet när nästa gäst satte sig (?) och en engagerad amerikan hade tänkt till och hittat den. (Vi hade dock letat på exakt samma ställe och inte sett till något) Amerikanen ville tydligen inte ha någon hittelön och vi vet inte vem det är. Det hela är lite misstänkt men vi blev så glada att den kommet fram att vi beställde den klassiska medelhavs rätten ”Rundown” till middag nästa dag, den måste tydligen beställas en dag i förväg. Vi är glada att kameran tillslut kom fram och det inte heller behövdes betala hittelön för den, lite nyfikna är vi på hur det egentligen gick till men det viktigaste är att vi har kameran.

Tydligen är det inte ovanligt att det försvinner saker här, när vi prata med en europé som själv ägde en annan restaurang förklara han att det ofta ”försvinner” saker och att ungar sedan ”hittar” dem och de begär hittelön. Hur det har gått till i dag är svår att säga, oavsett vad så löste det sig bra och vi behöver inte åka hela vägen tillbaka till Bluefields för att göra en polis anmälan.

Mitt tålamod var heller inte på top i dag eftersom jag tydligen brände mig ordentligt på båten över från Bluefields. Jag var så koncentrerad på att följa med båtens kast mellan vågorna att jag inte kände alls någon sol, men bra tog den i alla fall. Jag är lite stel i ansiktet och mina knän är röda om jag ska beskriva det lite försiktigt...

Vi har också flyttat in i en liten hydda direkt på stranden, vi har fantastisk utsikt!

Utsikten från hyddan :)

It's gonna be a bumpy ride

Skrivet den 2012-01-19 @ 05:24:47

Nu är vi på Big Corn, äntligen! Sist vi skrev befann vi oss i Granada. Vi åkte på Masaya Market. Det fanns verkligen allt där, allt från sköldpadds ägg, till rå kyckling, till souvenirer, till skor och kläder och stulna kameror, och allt annat man kan tänkas behöva. Vi köpte var sin hängmatta. Bra att ha på båtarna så man slipper sova på golvet. Tyvärr fanns det ingen plats för en hängmatta på båten hit ... Men vi planerar att åka Rio San Juan mot Leon så där ska det nog fungera.

Musslor och sköldpaddsägg. Olagligt men tydligen en delikatess. De säger att även sköldpadda är delikat. Och fattiga familjer säger " mina barn är hugriga, och sköldpaddor är långsamma och gratis. Dessutom goda. Vad ska jag göra?" Jag föstår det på ett sätt men det är sorgligt... Jag har ju åkt runt halva jorden för att få se dem! Jag vill inte att folket ska äta upp dem....

På måndagsmorgonen tog vi oss till Managua, huvudstaden i Nicaragua. Vi åkte expressbuss så det gick hyfsat fort, ungefär hälften så många stopp som chickenbussarna. Dock lika trångt, massor med folk som trängs så väskorna fick åka på taket. Lite oroliga var vi, men allt fanns kvar när vi kom fram 2½timme senare.

Vi tog en taxi och dumpade våra saker på ett hotel och vidare till ett köpcentrum där vi tänkte spendera dagen tills nattbussen avgick kl 21. Managua är ingen stad man strosar runt i hur som helst så vi tog det säkra före det osäkra och höll oss inomhus. Vi knallade runt i affärer någon timme men ingen av oss var ute efter att shoppa så det slutade med att vi gick på bio. Såg the Three Musketeers, den var sådär, väldigt lik Pirates filmerna, fast ändå inte. Men det var nice att se en engelskspråkig film och inte dubbat!

Helt själva i salongen.

Vid kl 19 åkte vi till busshållsplatsen för att köpa biljetter. Tänkte att om vi är riktigt tidiga borde vi få en bra plats. Men tidiga var vi inte, snarare sena. Vi fick plats längst bak i buss nr 4. Det vill säga en sunkig gammal skolbuss. Inga nackstöd, ingen plats (Bussarna är gjorda för barn, man kan ju tänka sig hur våra långa ben skulle försöka knyckla ihop sig där.) Skrovliga högtalare som var på hög volym hela resan (antagligen för att chauffören skulle höra något när allt skramlade). Först jättevarmt sen kallt så vill nästan frös ihjäl. Och vi betalade lika mycket som de som åkte första bussen och hade riktiga säten. Surt... Vi fick vänta två och en halv timme tills bussen började rulla iväg och när vi väl kom fram till El Rama kl 03.00 på natten fick vi stå i kö någon timme för att köpa biljett till båten som skulle ta oss till bluefields kl 7 på morgonen. Vi sov i en stentrapp och såg soluppgången. Det var vackert. Vid kl halv 7 hoppade vi på en panga och den var proppad med människor och packning. En speedboat som tog ca 2 timmar på en flod ut till Karibiska havet.

kl 6 på morgonen när organiseringen av båtar började. Vi fick nr nio.

Bluefields är inte heller en trevlig stad. En gammal piratstad med hotell man bokar per timme och casino med enarmade banditer. Hundbajs var man än sätter fötterna och fulla (eller annat) män som försöker visa en vägen men inte riktigt lyckas få mitt förtroende. Men vi var tvunga att stanna en natt för båten vidare ut till Corn Islands skulle inte gå förren på onsdagen (idag).

Båtresan var ett rent helvete. Hade köpt "magic pills" (ingen aning om vad de innehåller) som skulle hjälpa mot sea-sickness och det kanske det gjorde också. Men... Första timmen gick bra, det var väldigt lugnt vatten och vacker utsikt och en riktigt trevlig båtresa. De nästkommande 5 spenderades i en väldigt liten båt jämfört med det väldigt stora vågorna... Alla passagerare fick en varsin flytväst och spypåse när vi klev på. Förstod i efterhand varför.... Några personer, framförallt turister (läs Marielle), hängde över relingen och ja... Hade inte en så trevlig båttur som man kunde önska. Andra satt med sina påsar och några andra blundade och höll för öronen. Det var riktigt hemskt. Vågorna stänkte ner hela båten och flera gånger så lyfte den för att sen göra ett "magplask" och fick min och andras magar att vända sig ut och in. Nåja. Nu är vi framme, riktigt brända, ja solen låg ju på nästan hela tiden och inte tänkte vi på solskydd heller. Nåja, learn from your misstakes. Imorn ska vi ta oss till Little Corn. Kände att min mage inte klarade av en båtresa till så tätt inpå.

Längst fram i båten. Richards hund, Scoobidoo, bland vatten och förstörda pinatas.

Kvällen har spenderats hos en kille som heter Richard. Vi träffade honom på båten, och han bjöd hem oss. Han berättade en hel del om öarna, han har bott här i 3 år snart. Så vi och en tjej från Canada, Emelie som vi träffade i Bluefields, åkte dit. Vi åt lite cocosnöt som Richard högg ner med machete och sen tog han med oss till en restaurang och vi åt supergod fisk. Hel grillad "fish of te day". Näst godaste vi ätit på resan!
(Det godaste var en halv grillad kyckling som vi åt i Granada, en kvinna stog på gatan och grillade på en stor kolgrill och vi tog take away. Ingen frigolit-låda här inte utan några bananblad räckte bra. Fantastiskt god och fantastiskt billigt :). )

Måste det alltid finnas en rubrik?

Skrivet den 2012-01-15 @ 00:58:01

Ligger i hängmattan och hör magen bubbla lite oönskat, men jag antar att jag får skylle mig själv.

Vädret är just nu väldigt behagligt, solen håller på att lämna den blåa himlen, små sköna brisar seglar förbi medans tiden nästan står stilla. Musik lämnar högtalarna stilla och i en trivsan volym, på något sätt verkar det som att all musik som spelar är bra, även dem smöriga låtarna man brukar förbise i spellistan. Antar att det är blir en liknande effekt som varm chocklad i skogen. Det helt enkelt passar sig så bra och alla intryck matchar och förstärker varandra. Jag ligger ute i innerträdgården och gungar. Grenada är en gammal kolonial stad med väldigt sinnerlig arkitektur, husen som står kvar är uppbyggda som romerska hus med en innerträdgård och pelargångar. Jag trivs med de gamla takpanorna som har en god portion av mossa och patina. Marielle är lite rastlös som alltid när jag har datorn, får se vad det blir som får mig att lämna min sköna hängmatta...

Chillidill

Skrivet den 2012-01-14 @ 23:59:59

Ligger här i var sin hängmatta under ett apelsinträd. Oscar försöker återställa vätskebalansen i kroppen eftersom det blev lite väl mycket rom i colan igår och jag bara chillar och surfar lite. Coca-Cola är billigare än vatten så det blir ett par (i glasflaska<3) om dagen. En 500ml cola i glasflaska kostar 9 cordobas. 10 cordobas är $0.5. Så det kostar alltså inte mer än 3 kr när man köper en i kiosken utanför hostelet. Det blir bättring när vi kommer hem, ingen mer läsk! Men vad är egentligen godare än en iskall cola i värmen??

Igår åkte vi till ett hostel ute i "djungeln" det är ju mer en skog än en djungel. Det var en jobbig vandring i värmen uppför berget med ryggsäckar men det var en väldigt vacker utsikt när vi väl kom upp. Tyvärr visade det sig att vi var tvugna att gå ner halva vägen igen för där låg rummen, typiskt... Så när vi kom upp andra gången så stannade vi där resten av dagen. Hehe

Hostlet hette Tree House och var väldigt fint. Dock lite smutsigt och alla som bodde där hade fötter svartare än natten. Det var 4 personer som volontärade och skötte om hostelet. De var antingen fulla eller höga varje dag. Sunkiga hippies typ. Vi kände oss inte riktigt som än i gänget med våra rena fötter och kammade hår. Nåja. Det var chillmode on hela eftermiddagen och solnergången var amazing. Vi åt family dinner med alla på hostelet på kvällen, tacos. Det smakade nästan som hemma faktiskt!

På kvällen började colan ta slut så därav blev alla fulla eftersom att romförrådet var en icke sinande källa. Det var en trevlig stämmning men några ghost-mosquitos (man ser dem inte men helt plötsligt har man ett stort rött kliande bett) åt upp hela mig. Idag har jag röda prickar på hela kroppen....

Rummen var riktigt frächa och jag är glad att det fanns ett bra myggnät för såg många alldeles för stora spindlar under dagen. Sov väldigt gott.

Idag gjorde vi canopy. Heeelt annorlunda mot den i Monteverde. Här var mer som en stor lekpark med massa linbanor och vi fick två egna guider som hängde med oss hela tiden. De tog massa bilder och vi fick göra lite "konster" i luften och greja. I Monteverde var det mer adrenalin och äventyr = häftigt, här var det mer personligt och kul på ett sätt, men linorna var inte alls lika långa eller lika högt upp.

Det är så nice här att vi funderar lite på att missa flyget hem. Känns som att vi inte hinner med allt vi vill göra och eftersom att det inte kostar oss särskilt mycket så känns det otroligt lockande! Har hittat många billiga flygbiljetter hem och det känns rimlig att inte åka hem när vi inte måste direkt. Men vi får se, är ju precis i början nu. Kanske blir vi trötta på det här med sol och värme om ett par veckor (INTE SÅ TROLIGT!!!) När vi har bestämt oss lovar vi att säga till. :)

ChickenBus

Skrivet den 2012-01-13 @ 00:50:39

Idag tog vi oss från San Juan Del sur till Granada. Resan på två 3 timmar kostade oss inte mer än 20 kr. Men det var ett annat pris att betala också. Chickenbus lever verkligen upp till sitt namn. Det är gamla gula amerikanska skolbussar som nu agerar lokalbuss. Den har ca 45 sittplatser, men oftast sitter folk i knä på varann. Dessutom stod det idag ca 30 personer i mittgången. tillsammans med all packning känner man sig verkligen som en kyckling. Det finns inte heller några riktiga stationer utan bussen stannar vart man vill, man bara visslar. Så det är ett jäkla kackel i bussen. Men vi kom fram, hela, men inte så rena efter som vi var genomblöta av svett. Ingen AC i dom bussarna inte. Nåja, nu ligger vi i en hängmatta på vårt hostel i centrala Granada.

Vi strosade runt i staden ett tag och det är mycket fint här. En gammal kolonialstad där arkitekturen är välbevarad. Vi gick in på lokala marknaden, ett enda virrvarr av gångar. Massor med stånd som säljer allt från kycklinglever till plaststolar. Vi handlade middag, 4 majskolvar, smör, lime, en avocado, och SODA VATTEN. Har hittat sodavatten som inte kostar skjortan. Nom nom. Det står på kylning nu. Köpte även lite niacraguansk choklad till dessert, det kostade skojortan däremot...

Svårt att ta en bild utan att det märks...

Imorgon funderar vi på Canopy eller tree house. Får se vad vi känner för :) Nu ska vi laga till gourmetmiddagen ;)

Sista natten i suiten....

Skrivet den 2012-01-12 @ 06:26:56

Har spenderat även denna dag i sand och vågor. Jag orkade inte surfa idag för jag har sån värk i hela kroppen, både av smällar och träningsverk, så det fick bli en liten boogieboard för mig istället, räcker gott och väl! ;) Oscar kämpade med att tämja vågorna hela eftermiddagen.

Kvällen har spenderats i det härliga rummet på Hostelet och vi har gjort en liten planering över resten av resan. Den är såklart inte helt spikad och datumen är ungefärliga, mest för att vi inte ska vara för länge på ett och samma ställe och sen inte hinna med mera. Men vi tänkte dela med oss av den så ni vet på ett ungefär hur vi har tänkt.

Nicaragua
12/1 San Juan Del Sur till Granada (3 nätter där)

15/1 Granada till Ometepe Islands (2 nätter där)

17/1 San Carlos - Rio San Juan - San Juan Del Norte - Bluefields - Corn Islands. Resan beräknas ta 4 dagar, sedan 7 nätter på Corn Islands där vi ska ta dykar cert)

29/1 Flyg till Managua, buss till León (3 nätter där)

1/2 Buss till Guatemala (två veckor), har inte någon exakt plan vad vi ska göra här men det finns många alternativ.

15/2 Flyg till Panama City (stannar i Panama 2 veckor) Samma gäller för Panama som Guatemala.

1/3 Buss till San José

4/3 Flyg till Stockholm

Imorn tar vi oss alltså till Granada. En av de större städerna här i Nicaragua. Får se vad det har att erbjuda.

HoneyMoon Suite...

Skrivet den 2012-01-11 @ 04:25:01

Vi bytte rum efter första natten, det gamla var väldigt litet och varmt och kosta lika mycket som det nya.

Jag tycker att den är helt okej men kanske lite slitet och äcklig.

"Den har genuin charm" säger Oscar.

Oscar säger att antagligen Hemingwey skrev den gamle och havet på just på våran balkong...

Idag har vi åkt ivag till en Playa som heter Maderas, den har grymma surfvågor och vi bestämde oss för att hyra en bräda. Eftersom vi glömde solkrämen hemma ser jag (Marielle) ut som en kräfta, Oscar klarade sig bra med endast en lite röd näsa. Här blir vi nog kvar några dagar.

Redo för dem stora vågorna...

Blev lite imma på linsen, vatnet är någor kallare än i Costa rica tydligen.

Nu ska vi spela Skip-bo

Framme i Nicaragua

Skrivet den 2012-01-10 @ 02:19:36

Tidigt gick vi upp imorse men vad hade vi för det när bussen var över 1h sen. Att man får vänta och köa för att ta sig ur landet var väntat, men att det skulle ta ytterligare 3h att få nästa stämpel 100 meter bort för att komma in i Nicaragua var vi inte lika förstånde över... Bussresan tog kanske 2 timmar effektiv busstid men totalt var vi på resande fot i 9h.

Nu är vi i San Juan Del Sur och vi har hittat vårat hostel för natten, det är hyfsat. Här i Nicaragua är det betydligt billigare än Costa Rica, nästan halva priset på restaurangerna! Det är mer avslappnat turistigt, inte så amerikanskt tillrättalagt. Det känns mer som ett land som passar oss. Imorgon ska vi kolla upp surfingen och förhoppningsvis ta tag i det ordentligt:)

Halvkokta i månskenet

Skrivet den 2012-01-09 @ 03:40:57

Igår sa vi tack för oss till våra familjer och tog bussen i riktning mot Arenal Volcan (Costa Ricas mest aktiva vulkan). Vi hade bokat in oss på Arenal Hotspring Spa som ligger lite utanför byn La Fortuna med utsikt över vulkanen! Vägen dit var ganska trevlig. Inte så lång sträcka men allt tar väldigt lång tid när man inte kan åka fortare än 30-40 km/h på gurnd av de dåliga vägarna. Dessutom åkte vi båt i ca en timme också, tydligen en genväg :) Vi hade väldigt tur med vädret, det har regnat här i 4 dagar i sträck men när vi kom fram så klarnade det upp så bra att vi fick en fin utsikt på vulkanen som tidigare var helt täckt av moln.

Väl framme käkade vi en snabb lunch och kollade in rummet. Superfint med en riktigt härlig utsikt över vulkanen. Vid klockan två for vi iväg på en guidad tur i "fuktskogen" som ligger här. Och jajjemen, tredje gången gillt, den här gången fick vi se djur! :D

Nästan direkt stötte vi på en familj Kongos, (howler monkey tror jag de kallas på engelska) Så fina när de svingade sig mellan grenarna. En hade en unge på magen också :)

Sen såg vi en familj med Pizotes, typ racoons fast med tryne, så söta! Såg lite snabbt en spindelapa men den var så snabb att vi inte fick någon ordentlig look på den. Till min stora lycka fick vi också se två regnbågsTucaner i ett träd. Äntligen, trodde inte jag skulle få se några när jag inte gjorde det i Monteverde, men det fick jag! :D

När touren var slut fick vi smaka på sugarcans. Som jag har längtat efter dem sen vi sist åt dem i Dominikanska Republiken. Helt saftiga och pinfärska. Supergott!

När vi kom tillbaka till hotellet bytte vi snabbt om till badkläder och hoppade ner i de varma poolerna. Mellan 36 och 39 grader C helt naturligt. Fullmånen lyste upp väldigt vackert och vi njöt verkligen efter kylan i Monteverde. Säger som amerikanerna, HELT AMAZING! Det var jättehärligt men man blev så trött så trött... Vi åt en halvdan trerätters middag och sedan slocknade vi.

Idag började vi dagen med stooor frukostbuffe och sedan en tur till en "rio" typ en bäck fast större. Varm den med. Låg i i 1½ timme i strömmande vatten. Nu är vi på vårt Hostel i Liberia. Inte riktigt samma standard som Arenal tyvärr, men inte samma pris heller för den delen! Imorn kl 8 går bussen till Nicaragua. Spännande!

Ps. Har lagt upp ett album med bilder på facebook med allt från Costa Rica :)

En reducerad soppa av veckan i bild

Skrivet den 2012-01-06 @ 03:22:35

Besökte Monteverde Reserva idag, var enormt vackert med regnskogen

och alla kollibris som flög omkring.

Vi lagade Hamburgare för min familj för några dagar sedan, marielle försöker
tämja barnen...

Puss på er alla!:)

Ja, puss på dig också! ;)

Våran promenad till skolan varje morgon bjuder på bra utsikt!

Myrstig mot oändligheten...

Amanda, en "small town kinda´ gal" från Georgia

Nyårsafton, skålar in det svenska 12 slaget!

May God be with you

Skrivet den 2012-01-04 @ 04:06:07

Idag provade vi på Waterfall Repelling
http://www.youtube.com/watch?v=Vw_K7BVKBVc&feature=youtu.be

Det bådar gott....

Än så länge vid gott mod.

Första steget ner. 5 more to go!

Oscar i det högsta, 42 meter!

Blandade känslor i vattenfallet.

Sammanfattning. Oscar tyckte det var kul men läskigt. Jag tyckte inte att det var så kul och väldigt läskigt. Skulle jag göra om det? Nej. Men det känns väl ganska bra att ha gjort det så man slipper gå och undra, det vore ju så jobbigt!

Americanos....

Skrivet den 2012-01-03 @ 03:29:25

Hade en låååång disskussion idag i skolan (på engelska) om rätten att inneha vapen i USA vs Sverige. Det är inte det lättaste alls. Amerikaner har väldigt starka åsikter och vi kom verkligen ingenstans i disskussionen, det hör ju till saken att Oscar älskar att argumentera också.

De vill ha sin rätt att äga vad de ville och köpa vad det ville och påstod att bara för att man äger ett vapen så ökar inte risken att man dödar någon. För har man "viljan" att döda någon så spelar det ingen roll, då tar man till andra medel eller får tag på en pistol på olagligt sätt om det nu är så att det är olagligt att köpa en.Vi (mest Oscar som pratade) menade att om det inte är så lätt att få tag i ett vapen så måste ju antalet "passion shoots" minska eftersom man alltså inte har tillgång till en pistol. Men det ville de inte gå med på, de menade det att det var olika kultuer i sverige och USA. Det har de ju i och för sig rätt i, men innebär det att amerikaner är mer skjutglada? Nej tydligen inte det heller för det var oftast mexxare, asians eller black people som var inblandade. hmmm?

De menade också att de flesta hade en pistol för att skydda sig mot galna djur och människor. Ett roligt exempel: If there's a crazy gator' in ma yard, and it's eating my baby, i'd shoot it. (Gator betyder visst alligator... )

Till saken hör att hon just sagt att alla har sina vapen inlåsta i vapenskåp och jag tänker då: Om det nu är så att alligatorn dyker upp så hastigt att man inte hinner ta bort sin unge, så har man antagligen inte hunnit ta fram sitt vapen innan ungen är död och alltså ingen mening med att skjuta den. Och har man tid att hämta sitt vapen innan, så kan man helt enkelt bara låsa in sig och ringa en djurvårdare som får ta hand om problemet.

Samma sak om någon bryter sig in, då han man ju inte direkt tid att säga "vänta ett tag, jag ska bara gå och hämta min pistol i mitt vapenskåp." Inte hållbart för mig.

Det tredje argumentet de hade var att många vill skjuta för skojs skull, på måltavlor osv, och då måste man tydligen ha ett EGET vapen... Nåja. Intressant att argumenter också.

Vi hade ganska många svar på deras argument "we don't want the government to make discisions for us". Tillexempel så säger de stopp till droger, kärnvapen och att ha med sig sitt vapen utan anledning. Men det var inte samma sak tydligen. Hehe. De tillhörde inte kategorin "alla ska få köpa och göra vad de vill så länge det inte skadar någon annan"

Detta var mycket kortfattat, diskuterade i lite mer än en timme... :P Bra träning för engelskan. ;) Och vi är fortfarande vänner.

PS på måndag åker vi till nicaragua och San Juan del Sur. En surfstrand där vi ska försöka lära oss att glida lite på vågorna.

Ett hus vid vägen till skolan. Gillar trappen, skulle vilja ha en sån :)

Min mama tica är dagmamma och här är en av ungarna. Hon är supersöt och har verkligen dock-lockar. Hon heter Sofia, är tre år och pratar flytande engelska och spanska.

Tog en liten vandring i skogen igår. Det är så fint och grönt här.'

Vi var på ett art-gallery. Där hade de riktigt coola trägrejer. Detta är en stock som de snidat till lite snitsigt. Endast $2500.

Gott nytt år!

Skrivet den 2012-01-01 @ 07:29:44

Jaha det var det det. Nu är det visst 2012. 2011, 7 timmar längre än vanligt. Ja det var knappt jag orka hålla mig vaken på grund av det!

Vi kollade iallafall in raketerna trots storm och piskande regn. Men det var vackert, nåt hotell antagligen som smällde på rejält.

Skålade gjorde vi kl 17, då det svenska 2012 tog sin början. Inte mycket till fiesta det här men vi satsar på 13-dan istället!

Nu får jag äntligen sova.

God natt och Feliz Año Nuevo!

SurfNTurf

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Om