SurfNTurf

På måndagsmorgonen tog vi oss till Managua, huvudstaden i Nicaragua. Vi åkte expressbuss så det gick hyfsat fort, ungefär hälften så många stopp som chickenbussarna. Dock lika trångt, massor med folk som trängs så väskorna fick åka på taket. Lite oroliga var vi, men allt fanns kvar när vi kom fram 2½timme senare.


Vi tog en taxi och dumpade våra saker på ett hotel och vidare till ett köpcentrum där vi tänkte spendera dagen tills nattbussen avgick kl 21. Managua är ingen stad man strosar runt i hur som helst så vi tog det säkra före det osäkra och höll oss inomhus. Vi knallade runt i affärer  någon timme men ingen av oss var ute efter att shoppa så det slutade med att vi gick på bio. Såg the Three Musketeers, den var sådär, väldigt lik Pirates filmerna, fast ändå inte. Men det var nice att se en engelskspråkig film och inte dubbat!

Helt själva i salongen.

Vid kl 19 åkte vi till busshållsplatsen för att köpa biljetter. Tänkte att om vi är riktigt tidiga borde vi få en bra plats. Men tidiga var vi inte, snarare sena. Vi fick plats längst bak i buss nr 4. Det vill säga en sunkig gammal skolbuss. Inga nackstöd, ingen plats (Bussarna är gjorda för barn, man kan ju tänka sig hur våra långa ben skulle försöka knyckla ihop sig där.)  Skrovliga högtalare som var på hög volym hela resan (antagligen för att chauffören skulle höra något när allt skramlade). Först jättevarmt sen kallt så vill nästan frös ihjäl. Och vi betalade lika mycket som de som åkte första bussen och hade riktiga säten. Surt... Vi fick vänta två och en halv timme tills bussen började rulla iväg och när vi väl kom fram till El Rama kl 03.00 på natten fick vi stå i kö någon timme för att köpa biljett till båten som skulle ta oss till bluefields kl 7 på morgonen. Vi sov i en stentrapp och såg soluppgången. Det var vackert. Vid kl halv 7 hoppade vi på en panga och den var proppad med människor och packning. En speedboat som tog ca 2 timmar på en flod ut till Karibiska havet.


kl 6 på morgonen när organiseringen av båtar började. Vi fick nr nio.

Bluefields är inte heller en trevlig stad. En gammal piratstad med hotell man bokar per timme och casino med enarmade banditer. Hundbajs var man än sätter fötterna och fulla (eller annat) män som försöker visa en vägen men inte riktigt lyckas få mitt förtroende. Men vi var tvunga att stanna en natt för båten vidare ut till Corn Islands skulle inte gå förren på onsdagen (idag).

Båtresan var ett rent helvete. Hade köpt "magic pills" (ingen aning om vad de innehåller) som skulle hjälpa mot sea-sickness och det kanske det gjorde också. Men... Första timmen gick bra, det var väldigt lugnt vatten och vacker utsikt och en riktigt trevlig båtresa. De nästkommande 5 spenderades i en väldigt liten båt jämfört med det väldigt stora vågorna... Alla passagerare fick en varsin flytväst och spypåse när vi klev på. Förstod i efterhand varför.... Några personer, framförallt turister (läs Marielle), hängde över relingen och ja... Hade inte en så trevlig båttur som man kunde önska. Andra satt med sina påsar och några andra blundade och höll för öronen. Det var riktigt hemskt. Vågorna stänkte ner hela båten och flera gånger så lyfte den för att sen göra ett "magplask" och fick min och andras magar att vända sig ut och in. Nåja. Nu är vi framme, riktigt brända, ja solen låg ju på nästan hela tiden och inte tänkte vi på solskydd heller. Nåja, learn from your misstakes. Imorn ska vi ta oss till Little Corn. Kände att min mage inte klarade av en båtresa till så tätt inpå. 

Längst fram i båten. Richards hund, Scoobidoo, bland vatten och förstörda pinatas.

Kvällen har spenderats hos en kille som heter Richard. Vi träffade honom på båten, och han bjöd hem oss. Han berättade en hel del om öarna, han har bott här i 3 år snart. Så vi och en tjej från Canada, Emelie som vi träffade i Bluefields, åkte dit. Vi åt lite cocosnöt som Richard högg ner med machete och sen tog han med oss till en restaurang och vi åt supergod fisk. Hel grillad "fish of te day". Näst godaste vi ätit på resan! 
(Det godaste var en halv grillad kyckling som vi åt i Granada, en kvinna stog på gatan och grillade på en stor kolgrill och vi tog take away. Ingen frigolit-låda här inte utan några bananblad räckte bra. Fantastiskt god och fantastiskt billigt :). )