Jag kommer bli så brun!… när det röda lagt sig
Skrivet den 2012-01-20 @ 19:11:24
Vi är på en väldigt lite ö långt ute i det karibiska havet. De här två öarna som ligger långt från något annat var några av de allra sista klassiska pirat tillhållen. Nu förtiden smugglas mest lite kokain norrut och det kanske tjuvfiskas en och annan för liten hummer, men annars ganska stillsam ö.
Dock idag hände något mycket mystiskt och ännu sanningsenligt ouppklarat litet mysterium. Våran kära lilla vattentäta Pentax kamera försvann. Det gick till så att jag och Marielle var och kolla lite efter något bra lunch alternativ, vi inte hade ätit på hela förmiddagen, vi skulle åka båt och såg det därför som en stor risk för att kasta pengarna i sjön. Hur som helst, vi gick in på en lite restaurang och ville kolla menyn, när vi satte oss ner fick vi det förklarat att menyn satt på väggen en bit bort. Vi reste oss och gick för att kolla in den, insåg ganska fort att det var för dyrt för lunch. Vi gick vidare, kollade in ett annat ställe och var till en affär. Efter som det är mycket vacker här och paradis-aktigt, är det lätt att känna det man ser förtjänar att förevigas, Marielle ber mig plocka fram kamera. Jag kommer då på att jag inte har den. Vi går tillbaka samma väg som vi kom och kollar in affären och sen den första restaurangen. Vi hittar den inte, paniken börjar infinna sig och det känns inte alls roligt att bli av med kameran vi hoppades på att kunna ta med ut och snorkla och ta fina bilder med. Hur som helst vet jag att jag senast hade kameran på den första restaurangen då jag kollade in en mindre lyckad bild på mig när jag lyckas göra någon ful grimage. Vi pratar med ägaren om saken men han säger ointresserad och nonchalant att han inte sett den, vi går samma väg tillbaka ytterligare en gång och kollar in affären och var vi har gått. Vi hittar den inte. Åter igen tillbaka där jag senast hade kameran, fortfarande ointresserad är ägaren men han säger att han frågat barnen som hela tiden springer runt om dem sätt den, det hade de tydligen inte.
När vi sedan frågar barnen ger dem väldigt splittrade och lite nervösa intryck och våra misstankar landar ganska snart på dem, när en kille först säger att han sätt den sedan inte alls sätt den, samtidigt som en annan kille frågar om den var vattentät… Eftersom vi inte vet anklagar vi inte något även om vi misstänker ungarna alternativt restaurangägaren. Vi går efter en lång stund av utredande hem för att sörja vår förlust. På kvällen tar vi oss tillbaka för att äta middag och möter några tanter vi frågat tidigare på dagen om dem sätt den, de frågar nu om vi delar ut något ”reward” om dem kommer fram, och vi säger 20$. Nu blev dem väldigt engagerade och skulle genast gå hem och förhöra sina ungar! Vi äter och tanterna kommer förbi oss lite senare men har tydligen inte fått reda på var den kan vara, men imorgon lovar dem att försöka igen. Nu när vi återigen går förbi restaurangen (säkert 8e gången sedan kameran försvann) vinkar han in oss och säger att en man hade hittat den. Han sa att den måste ha ramlat ner från bordet när nästa gäst satte sig (?) och en engagerad amerikan hade tänkt till och hittat den. (Vi hade dock letat på exakt samma ställe och inte sett till något) Amerikanen ville tydligen inte ha någon hittelön och vi vet inte vem det är. Det hela är lite misstänkt men vi blev så glada att den kommet fram att vi beställde den klassiska medelhavs rätten ”Rundown” till middag nästa dag, den måste tydligen beställas en dag i förväg. Vi är glada att kameran tillslut kom fram och det inte heller behövdes betala hittelön för den, lite nyfikna är vi på hur det egentligen gick till men det viktigaste är att vi har kameran.
Tydligen är det inte ovanligt att det försvinner saker här, när vi prata med en europé som själv ägde en annan restaurang förklara han att det ofta ”försvinner” saker och att ungar sedan ”hittar” dem och de begär hittelön. Hur det har gått till i dag är svår att säga, oavsett vad så löste det sig bra och vi behöver inte åka hela vägen tillbaka till Bluefields för att göra en polis anmälan.
Mitt tålamod var heller inte på top i dag eftersom jag tydligen brände mig ordentligt på båten över från Bluefields. Jag var så koncentrerad på att följa med båtens kast mellan vågorna att jag inte kände alls någon sol, men bra tog den i alla fall. Jag är lite stel i ansiktet och mina knän är röda om jag ska beskriva det lite försiktigt...
Vi har också flyttat in i en liten hydda direkt på stranden, vi har fantastisk utsikt!
Utsikten från hyddan :)
Kommentarer
Postat av: Ulrika Hellström
ÅÅÅ! Vilken vacker bild!!!
Postat av: matilda
omg! snacka om att ni hade tur :) jag skulle fått panik..